Sanningen om Ådalen.

ådalen -31

Tema Ådalen ur ett annat perspektiv. Som vanligt när fria och sociala medier ökar, så avslöjas fler och fler myter.

”Det som hände i Ådalen var följande: Den stora depressionen nådde Sverige runt 1930 med arbetslöshet och sänkta löner.
De Moskvatrogna kommunisterna såg chansen att få till en revolution och anordnade en rad upplopp.

Värst var de i ångermanländska Ådalen där ett företag under konflikt anlitade strejkbrytare.
Den lokale, Moskvautbildade kommunistledaren ledde en mobb som gick in på företaget, misshandlade strejkbrytarna och släpade med sig flera av dem för att visa upp dem för ”massorna” på torget i Kramfors i en slags spontan folkdomstol.
Polisen förlorade kontrollen över situationen och kallade in militär. Dagen efter skulle mobben åter ge sig ut på misshandelsturné, denna gång till byn Lunde.
För att förhindra en återupprepning satte ordningsmakten upp spärrar som skulle stoppa folkmassan. Det uppstod tumult och skottlossning som tog livet av fem av demonstranterna.”

Idag är det minnesdagen för skotten i Ådalen. Därför lade Fredrik Segerfelt ut ett avsnitt ur Sossesverige som handlar om denna händelse och arbetarrörelsens relation till den.

***

Ett typiskt exempel på hur historien har korrigerats i efterhand för att passa in i den socialdemokratiska berättelsen är exploateringen av de tragiska händelserna i Ådalen 1931, då fem demonstrerande arbetare sköts ihjäl av militären. På Socialdemokraternas hemsida kan man läsa hur ledande företrädare var med på 75-årsminnet:

Under söndagen hölls en manifestation för att hedra 75-årsminnet av den dag då fem arbetare miste livet i kampen för sitt bröd, “arkebuserade av okända kulor”, som det står på gravstenen. Under temat ”samma kamp då som nu”, och med för 30-talet tidsenliga kläder, genomfördes ett demonstrationståg med musikkår och fanborg som avslutades i Lunde där själva händelsen ägde rum.

Under minneshögtiden i Lunde bjöds det sedan på tal av Wanja Lundby-Wedin och Marita Ulvskog tillsammans med utvalda delar av musikalen ”En vacker dag” som handlar om Ådalen 1931 då skotten föll.

Minneshögtiden ägde rum i maj 2006, det vill säga fyra månader före riksdagsvalet. Den demokratiska arbetarrörelsen använder Ådalen för att ge ett historiskt hjälteskimmer åt sin verksamhet och för att knyta ihop det förflutna med nutid. Staten sköt socialdemokratiska arbetare som kämpade för sina rättigheter. Denna kamp – Socialdemokraterna och LO mot överheten – påstås fortfarande vara aktuell.

Det är skicklig bildsättning, men falsk. I alla fall när det gäller socialdemokraternas roll och inställning till händelserna.

Det som hände i Ådalen var följande: Den stora depressionen nådde Sverige runt 1930 med arbetslöshet och sänkta löner. De Moskvatrogna kommunisterna såg chansen att få till en revolution och anordnade en rad upplopp. Värst var de i ångermanländska Ådalen där ett företag under konflikt anlitade strejkbrytare. Den lokale, Moskvautbildade kommunistledaren ledde en mobb som gick in på företaget, misshandlade strejkbrytarna och släpade med sig flera av dem för att visa upp dem för ”massorna” på torget i Kramfors i en slags spontan folkdomstol. Polisen förlorade kontrollen över situationen och kallade in militär. Dagen efter skulle mobben åter ge sig ut på misshandelsturné, denna gång till byn Lunde. För att förhindra en återupprepning satte ordningsmakten upp spärrar som skulle stoppa folkmassan. Det uppstod tumult och skottlossning som tog livet av fem av demonstranterna.

Det finns olika uppfattningar om det exakta händelseförloppet. Det mest intressanta i det här sammanhanget är dock efterspelet. För det första dömdes såväl flera av demonstranterna som kommunisternas partiledare och flera av partiets redaktörer till straff för sin inblandning i händelserna. Det var alltså inte bara oskyldiga och värnlösa demokratiska arbetare som fick bly till svar när de krävde sin rätt, utan diktaturvurmande revolutionärer som med våld ville avskaffa demokratin i landet. För det andra var Socialdemokraternas roll och inställning inte alls den som Lundby-Wedin och Ulvskog vill göra gällande. Partiledaren Per Albin Hansson tog avstånd från upploppen och var tydlig med att de kommunistiska provokatörerna delade skuld för tragedin med arbetsgivarna och statsmakten. I riksdagen dagen efter händelserna sa han så här:

Jag vågar göra gällande, att hela den trafik, som från kommunistiskt håll bedrives, och hela detta sätt att utnyttja upprörda stämningar gör, att när man skall söka de ansvariga, man måste ställa kommunisterna vid arbetsgivarnas och strejkbrytartransportörernas sida.

Varken Per Albin Hansson eller LO:s ordförande deltog på offrens begravning. Det gjorde dock toppsossen Richard Sandler, som kallade den för en ”kommunistisk likplundring” och ”bolsjevikceremoni”. År 1934 vägrade LO att uppföra ett monument över de som dödats, med ordföranden Edvard Johanssons motivering ”att dessa avlidna fallit offer för en Sillén-kommunistisk konspiration.”

Det var inte förrän efter valförlusten 1976 som Socialdemokraterna började exploatera Ådalen 1931 i egna syften. Nu var det bortglömt att Socialdemokraterna inte entydigt stod på demonstranternas sida. För nu var de onda borgarna tillbaka, ni vet de som brukade skjuta oss innan vi lyckades kämpa till oss makten. När Olof Palme år 1981 besökte Kramfors uttryckte han sig så här:

Det var storslagna och drastiska händelser som vände världens ögon mot Ådalen 1931. Men dödsskotten hade också ett budskap – att arbetarna vågade sätta sig upp mot överheten. Man ville krossa arbetarrörelsen, men den var stark nog att inte möta våld med våld. Nu hårdnar klimatet återigen. Arbetsgivarna blir alltmer förstockade och militanta. Nyliberalismen sprids över världen, men det är en strid vi måste ta 1981 – precis som arbetarna tog den 1931.

Så har det alltså fortsatt. Vid 80-årsminnet år 2011 var Stefan Löfven, då ordförande i IF Metall och som är uppvuxen i Ådalen, en av talarna. Han sa då att han ”hoppas att minnesdagen blir en påminnelse för nutidsmänniskan om att det fortfarande råder kamp mellan arbete och kapital”.

Annonser

Om Den fjärde Apan

Den fjärde apan använder alla sina sinnen och intellekt (sunt förnuft), uppmärksammar och reagerar utan rädsla för politiskt korrekthet.
Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s