Cannabis gör dig mentalt obegåvad.

cannabis

”Först när en individ har använt cannabis regelbundet, kanske en gång i veckan under en tvåårsperiod, blir den kroniska effekten tydlig – den som missbrukaren definitivt vill undvika, eftersom den innebär ett tankevakuum.”

Det är ingen nyhet att cannabis är fördummande och den som använder det löper en klart ökad risk att få problem med inlärning, minne och koncentration.

Bruket av cannabis har ökat bland svenska ungdomar under 90-talet. Cannabis är nu den vanligaste drogen näst efter alkohol och nikotin i hela västvärlden.

Trots att cannabis i de flesta länder är olagligt att inneha och vara påverkad av finns cirka 20 miljoner användare i USA och Europa, främst unga människor. Först under 1960-talet blev cannabis intressant i västvärlden och därmed också definierat som ett hälsoproblem. Näst efter nikotin och alkohol är cannabis i dag den mest använda drogen i västländerna.

Undersökningar vid amerikanska universitet rapporterar att cirka 25 procent av studenterna (17-21 år) hade testat cannabis under det senaste året. Andra studier visar samstämmigt att nära en fjärdedel av västungdomar under 25 år hade använt cannabis under den senaste månaden och att var tjugonde 15-50-åring använder cannabis 1 gång per vecka eller mer. De flesta som testar gör det i yngre tonåren, i en tid av nyfikenhet och sökande efter upplevelser. Undersökningar visar också att de flesta som testar inte fortsätter. Av dem som fortsätter slutar uppåt 90 procent inom loppet av tre år.

Man räknar med att 10 procent av dem som någon gång har använt cannabis utvecklar beroende och att mellan en tredjedel och hälften av dem som använder cannabis varje dag kommer att förlora kontrollen över sitt missbruk.

Slutar fundera över sig själv

I Sverige tycks bruket hos elever i årskurs 9 gradvis ha ökat under 1990-talet, från 3 procent som någon gång hade testat år 1989 till 10 procent bland pojkarna och 8 procent bland flickorna under 2000. Men det är ingen större skillnad i dag jämfört med 1989 på siffran över hur många människor totalt som någon gång har testat cannabis, 8-9 procent. Under de senaste tolv månaderna har en på hundra någon gång använt cannabis.

Effekten av cannabis jämförs ofta med effekten av alkohol. Alkoholen påverkar människors upplevelser generellt och ger därför liknande rus som cannabis, men inte de förstärkningar av inre och yttre upplevelser och den utdragna eftereffekten på flera dagar som är typisk för cannabis. Det är svårt att beskriva cannabis speciella sätt att påverka människor. Min uppfattning är att cannabis försämrar en individs förmåga att utnyttja sin intellektuella kapacitet och förmågan att reflektera över sig själv, något som inte tydligt kommer fram i de sammanställningar som har gjorts om hur cannabis påverkar hälsan (se artikeln på sidan 12).

Det är svårt att neuropsykologiskt mäta hjärnans funktioner på grund av dess komplexitet. Därför är det inte konstigt att man inte har kunnat mäta den försämring som cannabis medför. Förmodligen är det först efter cirka fem års regelbundet missbruk som instrumenten förmår fånga nedsättningen i de vardagliga tankefunktionerna (se rutan på sidan 11).

Uppskruvade upplevelser

Cannabis är kemiskt ett komplicerat preparat som skapar förändrat medvetandetillstånd och störd tidsuppfattning. Cannabisruset präglas först av ett fnissigt utåtriktat tillstånd, då det är svårt att fånga tankarna. Efter 30-45 minuter övergår det i ett mer inåtvänt stadium under cirka fyra timmar, vilket kännetecknas av passivitet och upplevs som eufori med rika associationer. Psykologiskt upplever den påverkade att normala upplevelser förstärks. Effekten kan jämföras med att skruva upp volymknappen på en radio. Allt man ser eller upplever blir intensivare.

I det perspektivet är det lätt att förstå den positiva attityden till cannabis, eftersom den ger upplevelser utöver det vanliga. Denna process kan vara grunden för att ett drogrelaterat minnessystem etableras: det som lagras i minnet under påverkan av cannabis kan individen uppleva med full styrka bara i samma tillstånd. Individen får en känsla av att vara normal först när han eller hon är påverkad. Detta är sannolikt en viktig anledning till cannabisberoendet. Erfarna missbrukare söker i regel det andra, inåtvända tillståndet eftersom de då erhåller en känsla av normalitet. Den kan däremot inte erhållas utan att man passerar det första fnissiga stadiet.

Segare att tänka

Till skillnad från andra narkotiska preparat är cannabis fettlösligt, vilket innebär att det tar lång tid att bryta ner.

Halveringstiden är cirka fem dagar. Det är fortfarande osäkert om det är detta som på något sätt bidrar till de negativa långtidseffekterna.

Först när en individ har använt cannabis regelbundet, kanske en gång i veckan under en tvåårsperiod, blir den kroniska effekten tydlig – den som missbrukaren definitivt vill undvika, eftersom den innebär ett tankevakuum.

Cannabis långsiktiga påverkan på tankeprocesserna beror på att de verksamma beståndsdelarna, cannabinoiderna, minskar energitillförseln till hjärncellerna. Ämnesomsättningen minskar och hjärncellerna får svårare att arbeta.

Cannabinoiderna förstärker det system, GABA, som förhindrar kommunikationen mellan hjärnans olika områden. Cannabis försvagar därför en människas förmåga att utnyttja sin intellektuella kapacitet. Hon får svårt att upprätthålla en ändamålsenlig strategi, att lösa tänkbara framtida problem och att sammansmälta psykets olika delprocesser till en reflekterande helhet. Hit räknas också självreglerande förmåga, som att kritiskt granska sitt eget beteende, att vara uppmärksam och att kunna handla på grundval av samlad kunskap, allt prestationer av språkförmåga och minne (se rutan på sidan 11). Försämringen av tankefunktion sker inte i ett slag, utan kommer smygande. Om missbrukaren gör ett uppehåll som varar längre än tre veckor kommer han eller hon att uppleva en förbättring.

Trots intensivt cannabismissbruk kan vissa personer fungera väl. Denna individuella skillnad kan bero på emotionell styrka, motivation att vara välfungerande, initial begåvningsnivå, social kompetens osv. Funktionsnedsättningen leder sannolikt ändå till en avskärmad, passiv hållning till livet.

Inre lycksalighet sätts på sparlåga

I slutet av 1980-talet upptäcktes cannabisreceptorer i hjärnan, dvs mottagarstrukturer som är känsliga för cannabinoiderna. De flesta finns i hjärnbarken, särskilt i frontalloben, och i områden som färgsätter våra upplevelser, styr koordination och minnessystem, som hippocampus, cerebellum och basala ganglierna.

I den främre delen av hjärnan sker de processer som leder fram till beslut med hjälp av de kognitiva, förståndsmässiga, och motoriska funktioner som beteendet kräver.

Under det akuta ruset, när dessa funktioner försämras (bild 1), upplever missbrukaren det i regel som förhöjd kreativitet och intelligens, eftersom förmågan till kritisk granskning av det egna beteendet minskar.

Det finns en annan typ av receptorer som är kopplade till immunsystemet. Cannabinoiderna liknar substanser i vårt immunsystem. Det finns skäl att anta att när cannabinoid halten är hög i kroppen så tolkar immunsystemet detta som att det finns tillräckligt med skydd mot sjukdomar och sänker därför sin beredskap.

Strax efter upptäckten av receptorerna fann man också att kroppen tillverkar en cannabinoidliknande substans. Den fick namnet anandamid efter ett ord på sanskrit som betyder inre lycksalighet och är bla ansvarig för den process som färgar upplevelser emotionellt Det finns skäl att tro att en del av svårigheterna med att sluta med cannabis beror på att kroppens halt av anandamid minskar av rökningen, vilket innebär en känsla av tristess och likgiltighet.

Svårfångade avvikare

Oftast är det inte allvarliga störningar utan olika brister i det normala vardagslivet som är de vanligaste tecknen på att en person missbrukar cannabis, dvs känslor av otillräcklighet och brist på ambition.

De som röker cannabis kan mycket väl vara välintegrerade individer i vårt samhälle och utföra sina arbetsuppgifter tillfredsställande, speciellt under den tidigare fasen av missbruket då de kroniska effekterna ännu inte har hunnit påverka dem.

Sedan mitten på 1980-talet finns i Sverige behandlingstekniker för att hjälpa cannabismissbrukare med att omorientera sig från det tankemönster som utvecklats under missbrukstiden. Förr kom oftast cannabismissbrukare med 15 till 20 års missbruk. I dag upptäcks i regel missbruket långt tidigare.

De unga som i dag söker hjälp gör det oftare för att de upplever en psykologisk och social brist som de kompenserar med cannabisruset. Behandlingen inriktar sig i mindre grad på preparatet och i högre grad på att återerövra den intellektuella kontrollen för att på egen hand lösa de sociala och psykologiska problemen.

Av Thomas Lundqvist, leg psykolog och fil dr vid Rådgivningsbyrån, Lunds universitetssjukhus samt vid Avdelningen för medicinsk neurokemi, Lunds universitet. Hans forskning finansieras av superbus.

 Du har just läst en artikel från tidskriften Forskning & Framsteg.
Annonser

Om Den fjärde Apan

Den fjärde apan använder alla sina sinnen och intellekt (sunt förnuft), uppmärksammar och reagerar utan rädsla för politiskt korrekthet.
Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s