Där svenskarna har ”flyktingstatus” anno 2016.

 

seved

”De vill inte ha svenskar i området. De vill ha ett getto där de är kungar”

”Jävla svennehora”.

EXPRESSEN. En kvinna i sextioårsåldern är på väg hem till sin lägenhet när männen på gatan börjar ropa.

Det är inte första gången.

”Vi vill inte ha svennar här”, ropar de.

Några veckor senare rispar någon in hakkors i kvinnans bil.

Så ser verkligheten ut för människor med svenskt ursprung i vissa delar av Sverige.

Ett öppet förakt.

Vissa kallar det hat mot svenskar.

Andra kallar det en motreaktion.

Sverige, våren 2016.

Seved, ett så kallat utanförskapsområde. Beläget centralt i Malmö.

Som så många andra socialt utsatta samhällen i landet har Seved flera ansikten. Å ena sidan lugna gator med både studenter och äldre hyresgäster. Stadsodling, fotoprojekt, galleri, biodling, Å andra sidan har delar av området länge varit en plats där samhällets marginaliserade lever.

Förr var det alkoholister och missbrukare.

Nu är det unga med invandrarbakgrund som fastnat i kriminalitet.

Brottsligheten går upp och ner men finns alltid närvarande.

2014 meddelade Postnord att stora paket inte kördes ut till fem gator på Seved, på grund av hot och våld.

Samma år mordhotades fastighetsägaren Fredrik Malmberg för att han försökt stoppa obehöriga från att ge sig in i ett hus. En 24-åring och en 22-åring dömdes till en månads fängelse respektive samhällstjänst.

Renoveringar har inte kunnat genomföras som planerat då väktarbolag blivit mordhotade av gäng som packar knark i fastigheten.

Enligt Fredrik Malmberg har hyresgäster sagt upp sina kontrakt på grund av trakasserier. Men alla som vill flytta har inte möjlighet.

De vill inte ha svenskar i området. De vill ha ett getto där de är kungar

– Så länge man låter dem styra och ställa gör de ofta inget emot en. Annars blir de våldsamma, oavsett vilken bakgrund du har. Men de är mycket hårdare mot ursprungssvenskar. De vill inte ha svenskar i området. De vill ha ett getto där de är kungar. Jag tror inte att myndigheter vågar prata om detta.

Flera har flyttat från Seved på grund av hot och trakasserier. En av dem höll på att träffas av en två kilo tung tegelsten som slängdes in från gatan genom lägenhetens vänstra fönsterruta.
En sak har de flesta utsatta grannar gemensamt: de har svensk bakgrund.

– Det jag märkte först var att de inte attackerade människor från Mellanöstern. Men värst gick de åt de med svensk bakgrund. En dag såg jag hur de kastade en sten som slog ner precis när en svensk kvinna med barnvagn hade passerat. Då tänkte jag att det hade gått alldeles för långt, säger en man med serbisk bakgrund som sedan dess flyttat från Malmö.

Enligt polisen är trakasserier mot invånare med svensk bakgrund inget de märkt av.

– Vi inriktar oss på försäljningen av narkotika, säger gruppchef Henrik Lind.
En tidig eftermiddag står två killar i tjugoårsåldern på gatan. De vet att jag pratat med grannar.

– De jävla svennarna, säger en av dem.

Jag frågar vad de har emot svennar.

Den ene tittar upp mot lägenheterna.

– De är fittor som förstör områdets rykte, säger han högt som för att grannarna ska höra honom.

Den andre killen spottar på marken.

– Vi vill inte ha svenskarna här, säger han och går i väg.

En minut efter att killarna gått tittar en man ut genom fönstret. Med låg röst säger han att svenskarna i området är hatade av killarna som hänger på gatan. Varken mannen som tittar ut eller någon av hans grannar vågar berätta något. Inte en chans, säger han.

Flera veckor innan våren slagit ut sitter ett par grannar och äter lunch ute.

De pratar om hur tröttsamt och ledsamt det är när de blir påhoppade på grund av sitt ursprung.

”Varför?” är den återkommande frågan.

En del lever som om de inte är i Sverige när de befinner sig i sitt bostadsområde, säger en man.

En annan påpekar att de inte får generalisera. Att det handlar om ett tiotal män som försöker få svenskarna att flytta.

En av grannarna runt lunchbordet är kvinnan som blev kallad ”svennehora”. Några dagar senare ristar någon hakkors på hennes bil.
I dag finns det flera områden i Sverige som påminner om delar av Seved.

Socialt utsatta platser med gängkriminalitet, knark och ett groende förakt bland män som inte känner sig inkluderade. Förakt mot ambulans, brandmän, polis. Mot samhället, mot det svenska.

Det är i den miljön som terrorgrupper finner majoriteten av de svenskar som är beredda att strida för ideologier som bland annat hatar västerländska samhällen.

Platser som Bergsjön och Angered, varifrån minst 120 svenska jihadister kommer ifrån enligt Säpo.

Malmöjihadisten Osama Krayem, tjugotreåringen som greps för Brysseldådet, tillhörde Sevedsgängen. Han har starka kopplingar till de beväpnade killar som trakasserar grannar i området, slår sönder rutor tills de boende tvingas skaffa skottsäkra glas. Det bekräftar både polis, Fryshusets Sigrun Hilmarsdottir Sigurdsson och boende i området.

I tjugoårige Albert Sadikus ögon blev svensk något dåligt.

Han är en ung man med ljusbrunt hår och sökande blick. Bosatt i Staffanstorp i närheten av Lund. Någon som själv ställer frågor hellre än besvarar dem.

Albert Sadiku föddes i Tyskland och hann bo något år i föräldrarnas hemland Kosovo innan krigen i dåvarande Jugoslavien tvingade iväg familjen.

Istället för ett liv i den etniskt delade staden Mitrovica växte han upp i Småland och Skåne. Här fick han sina första vänner. Här upplevde han sin första kyss. Minnen som formar.

Men Sverige vill inte ha honom. Det här landet blir aldrig hans. Och han ska aldrig bli en del av det.

– Ordet ”svensk” blir nästan som en förolämpning. Svenskar är rasister som skyller alla problem på killar med invandrarbakgrund.
Svennarna är dåliga för de ser oss som dåliga. De accepterar oss inte som svenskar och därför gör vi inte det själva heller

Att Sverige är det land Albert Sadiku växt upp i gör inget bättre. Allt han upplever, alla minnen som blir till, lämnar bara en besk eftersmak. Känslan av att det samhälle som format honom stöter bort honom. Det här blir aldrig ditt. Du är här på nåder.

Därför ser han sig själv som kosovoalban. Föräldrarnas hemland blir hans eget, fast han inte ens är född där. Trots att han bara bott i Kosovo i livets första år är han noga med att påpeka att han inte känner sig som svensk.

– Svennarna är dåliga för de ser oss som dåliga. De accepterar oss inte som svenskar och därför gör vi inte det själva heller.

Sverige är ett land där människor med utländsk bakgrund och sådana som bott här i flera generationer möts. Dagligen. Oftast i harmoni. Storstäderna är segregerade men de allra flesta har i dag någon släkting eller nära vän med annan bakgrund.

Situationen på Seved i Malmö är ändå inte isolerad.

2012 skrev Kenan Habul, då reporter på Sydsvenskan, om en familj som blev attackerade i sitt bostadsområde i Rosengård på grund av sitt svenska ursprung. De var rädda och ville inte synas med namn och bild. Flera år av trakasserier kulminerade i att en av familjemedlemmarna misshandlades och sparkades i huvudet.

”Svennehora, ni är smutsiga”, var några av glåporden som både unga och barn men också vuxna kvinnor och män vräkte ur sig enligt familjen.

Det visar sig att anmälan inte ledde någon vart. Ingen ville vittna, trots att händelsen inträffade vid en butik.

Det finns ett mörkertal. När svenskar utsätts bedömer poliser det sällan som hatbrott.

Förra året friades en person i Norrköpings tingsrätt för ett blogginlägg om att svenskar är ”vidrig ohyra”, att det vore rätt ”om alla svenskar utrotades”. Enligt domstolen bör kraven vara högre när det gäller en majoritetsgrupp än en minoritetsgrupp.
En som vet hur det är att vara utsatt på grund av sitt svenska ursprung är Theodore Niemann. En tjugoettårig kille med mörk röst och allvarlig blick som växte upp i Värnhem, centralt i Malmö.

För några år sedan var han på väg in i ett allvarligt drogmissbruk. Nu är han drogfri och jobbar som hästskötare hos en travkusk. På helger går han på MFF:s matcher tillsammans med vänner.

När Theodore Niemann växte upp fick han slåss för att han var en av få som inte hade invandrarbakgrund i sin skola. Till slut låtsades han att han själv inte var helsvensk. I dag tycker han det är lite pinsamt.

– De trodde att jag var rik, att jag hade det lättare i livet. Men så var det verkligen inte. Jag blev stämplad för att jag är svensk. Det fanns ett svenskhat. Jag hade lätt att få tjejer också och det stack i mångas ögon.

Theodore Niemanns kompisar pratade om alla svenskar som rasister. Han började tala bruten svenska för att inte stå ut i mängden.

Han kunde se de ekonomiska skillnaderna mellan olika områden, stadsdelar och människor. Och visst var fler av föräldrarna med utländsk bakgrund arbetslösa.

Men vännerna skyllde alla problem på svenskarna. Även på grannarna som fanns i deras närhet och som inte heller hade någon bra ekonomi.

– Folk är inte så kunniga. De känner att svensken är någon som är över dem. Att svensken är ett problem som står i deras väg. ”Kalle och Anton får jobb, det får inte vi”.

Annonser

Om Den fjärde Apan

Den fjärde apan använder alla sina sinnen och intellekt (sunt förnuft), uppmärksammar och reagerar utan rädsla för politiskt korrekthet.
Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s